Martins historia

I slutet på 2008 upptäcktes Martins första tumör (astrocytom, grad III)  och han opererades i början på 2009. Detta slog omkull både Martin, hans familj och hans vänner. Martin var ju en frisk stark man som hela sitt liv spelat fotboll, hockey och åkt flera Vasalopp. 

   Efter operationen följde behandling med strålning och cellgifter. Lyckligtvis kunde Martin återgå till ett ganska normalt liv ute större men och kunna arbeta som snickare på halvtid. Martin och jag träffades 2010 och 2013 föddes vårt första barn, vår dotter Wilma. 

   Åren gick och alla efterföljande magnetröntgen såg bra ut. Vi levde på som en helt normal liten småbarnsfamilj. Vi byggde hus och flyttade in hösten 2015 och tänkte att cancern nog aldrig skulle komma tillbaka trots allt... Ack, så fel vi hade! Under julen 2015 gjordes en ny magnetröntgen som visade små, små förändringar som läkarna först inte visste vad det var. Eventuellt kunde detta vara skador efter strålningen som gjordes 2009. En ny MR gjordes efter 3 månader som visade att dom små fläckarna vuxit och därmed troligtvis var nya tumörer. Läkarna verkade dock inte så oroade utan   tyckte att de verkade växa ganska långsamt och Martin fick valet att ta en ny omgång cellgifter eller avvakta 3 månader till för se hur det utvecklades. Martin valde att ta en ny omgång cellgifter som han startade med under våren. Efter ytterligare 3 månader gjordes en ny MR, denna gången visade det att en av tumörerna vuxit sig ganska stor trots cellgifterna. En ny operation gjordes i slutet av augusti 2016 och denna gången visade det sig vara en grad 4 tumör sk. glioblastom. Efter detta fick Martin en ny typ av cellgift. Under hösten fick Martin en subduralblödning som tryckte på hjärnan och skapade anfall liknande tia-attacker eller stroke med minskad kraft i höger kroppshalva och svårigheter med att hitta och formulera orden. Efter årsskiftet förvärrades symptomen och istället för att vara korta episoder med anfall var de konstanta. Martin fick läggas in och tre nya tumörer upptäcktes. Och mitt under all denna villervalla föddes vårt andra barn, Alva.

   Läkarna var inte eniga om hur vida blödningen skulle opereras eller inte men me facit i hand är vi enormt tacksamma över dom två läkare som stod på sig över att dom ändå skulle utrymma blödningen. Nästan alla symptom försvann och under våren var Martin ganska bra. Talet fungerade helt ok och armen blev fortsatt bättre och bättre. Det ända som (antagligen p.g.a. operationen av den andra tumören) kvarstår är nedsatt styrka i höger benet med bl.a. droppfot.  

   Under Februari gjordes 10st nya re-strålningar och i Mars kom vi ner till en klink i Köln (Immunological Onocological Centre Cologne, IOZK) för att påbörja den först omgången med immunterapi. Cellgifterna avslutades eftersom Martins cancer, som många andra, blivit resistent mot cellgift. Sedan dess har Martin varit Köln ca var 6e vecka för nya behandlingar. En ny MR gjordes i Juli i år och var dessvärre svårtolkad. Det såg ut som att tumörerna vuxit något ytterligare eller så var det en reaktion på behandlingen i Tyskland och att tumörerna i själva verket var svullna p.g.a. inflammationen som skapas av behandlingen.  Under sommaren har Martin också haft nya anfall till och från men med justering av epilepsimedicinerna så är han i skrivande stund stabil även om talet är något mer nedsatt jämfört med i våras. 

Sofia